* Snigel *

Jag fick lite välbehövlig inspiration av den här artikeln. Tänk så lätt det ändå kan vara att bli i bättre form, och att man blir smalare gör ju inget heller. ;o)

Nu är det ett par veckor sen jag vägt mig och jag tror inte att påsken - som till största delen tillbringats i vågrätt läge - har gjort speciellt mycket för min viktnedgång. Däremot har jag försökt att äta nyttigt, även om en del slisk slunkit ner mellan varven...

Vägning ikväll? Jag återkommer om utifall att kanske möjligen eventuellt. Min motivation är inte på topp.

Eftersom jag tröstätit som en galning hela veckan, har jag gått upp till ursprungsvikten igen. Inte bra!

Det verkar som att saker och ting måste lugna ner sig innan jag orkar ta itu med vikten igen. Just nu är det... rörigt. Inte bara på ett sätt utan på flera. *skakar på huvudet* Vi får se hur det går.

Den här veckan har jag minskat ytterligare sex hekto!

(Jag tycker på sätt och vis att det känns fånigt att glädjas över det lilla, men man får vara glad över det man får. Många bäckar små o s v.) (Bikinifigur till nästa sommar? ;o) )

Det tar sig! Jag är på rätt väg! Visserligen bara minus fyra hekto den här veckan, men det går åt rätt håll!

Ännu en gång har jag tvingat ut mig själv på en halvtimmes promenad, och det var inte farligt idag heller! ;o) Den här gången tog jag med stavarna och susade iväg i överljudsfart - ja, nästan, i alla fall. Jag kan inte förstå att man går så himla mycket fortare med stavar än utan? Eller känns det bara så?

Det var skönt med en promenad ändå, även om soffan inte riktigt ville släppa greppet om mig innan jag gick ut. Nu kan jag parkera mig på den igen, med en gnutta bättre samvete, medan jag mumlar mitt mantra: -Jag gör det för min egen skull, jag gör det för min egen skull...

Nu har jag skjutit upp mina promenader länge nog! Ikväll tog jag en halvtimme på mig att gå runt lite grann och känna den friska luften strömma ner i lungorna. Det var faktiskt skönt att röra på sig och inte alls så halt som jag trodde det skulle vara.

Jag hade lite idétorka vad jag skulle knäppa, då jag "råkade" ha kameran med mig, och det börjat skymma. En bild på TV-masten klämde jag till med. (Ha! Det väckte en del gamla ungdomsminnen till liv... *fniss*)



Ett lite malplacerat lusthus med belysning (!) mitt i vintern. Inga spår, varken från människor eller skotrar, går dit så jag vet inte riktigt för vem de har lämnat på lyset. ;o)



Det har varit alldeles för lite katter i min blogg den senaste tiden, tycker du inte det? Så här möter Froppisen mig varje dag när jag kommer hem från jobbet/affären/varit ut med soporna/whatever - jag har varit utom synhåll, det räcker. ;o)



Och så sätter hon spjärn med tassarna mot min mage för att kunna hoppa upp på min axel... (-Sluta med den där dumma kameran, klia mig!!!)



Gamlingen. Vill. Gå. Ut. NU! (-Och rör mig inte!!!)



Ooops! Madamen blev tagen på bar gärning i min säng! (-Bäst jag försöker charma matte. Hon vet säkert inte att jag spöat Froppisen gul och blå för att erövra sängen - en dubbelsäng är inte stor nog åt två katter...)

Veckans viktnedgång blev åtta hekto. Jag är inte nöjd, men det är på rätt väg, i alla fall! Inte illa med tanke på allt jag stoppat i mig under veckan, då jag bl a varit på kurs ett par dagar med allt i matväg det innebär. (Jag har ju så svårt att säga nej när allt står uppdukat framför näsan på mig!)

Promenaderna lyser fortfarande med sin frånvaro, mest beroende på att det är väldigt halt. Hård blankis under med ett tunt lager kallsnö ovanpå är inte kul att på på. Nu får våren komma igång så det börjar töa lite!

Efter en vecka av hård bant-, nej, av att försöka få kontroll över mitt ätande, har jag gått upp två hekto... Det är semlans fel! OK, det är mitt fel - men nu får jag ta nya tag till nästa lördag, för mitt mål har fördubblats.

Jag siktar på att gå ner ett kilo i veckan, men nu har jag två kilo att tappa till nästa vecka för att följa planen - och två hekto extra, dessutom. Det är motionen som brister, och så semlorna förstås. ;o)