* Snigel *

Nu verkar fågelinfluensan ha nått Sverige. Frågan är om man ska ropa på vargen redan eller om "vanligt" folk inte berörs.

Jag menar, om jag hade ett hönseri eller gåsfarm eller jobbade på ett fågelslakteri kanske jag skulle ha anledning att vara orolig. Som det är nu träffar jag inte på fåglar annat än i djupfryst eller tillagat tillstånd.

I media blåses fågelinfluensan upp till enorma proportioner, men hur många har egentligen dött av den sjukdomen jämfört med mer vanligt förekommande sjukdomar? Det här påminner mig om larmet om sojan, som gick ut för några år sen.

En bekant ringde och frågade om jag hade "rätt" sorts soja, för hon hade tydligen haft "fel" och hade nu slängt den och blablabla. -Vet du, svarade jag, jag använder två teskedar soja om året och röker ett paket cigg om dan, så om jag får cancer tror jag inte det är sojans fel...

Det gäller att se saker i dess rätta sammanhang, helt enkelt. Om jag nu skulle få fågelinfluensa så må himlen falla ner över våra huvuden, för jag anser chansen vara försvinnande liten. Influensa kan jag få, ja, men inte just fågelvarianten.

Ahhh! B tog sitt förnuft till fånga och bestämde sig för att ha kvar lägenheten en månad till! Hon insåg att det var för snävt om tid, speciellt när hon just nu har så mycket annat att tänka på. Snart är det uppkörning, nämligen! :o)

Måndag brukar betyda CSI för mig, men tyvärr slocknade jag som ett utblåst ljus på soffan innan det började. Tur det går i repris på onsdag kväll! Då har jag en chans att se det. Förutsatt att jag håller mig vaken, förstås.

Tänk en sån tur att jag gick hem på lunchen idag, så jag hann träffa min dotter! Hon hade godheten att tala om för mig att hon flyttar ur lägenheten idag?!?! Inte hem till mig (får man säga "tackochlov" här?) utan till en kompis - billigare hyra när man delar på två. Enda problemet är att jag får ta hand om hela hennes bohag en tid framöver. *suck*

Just nu är nämligen ingången till källaren igensnöad, så jag måste ta in alla möbler i huset och placera ut dem där. Visst går det att bära dem nedför källartrappan, men det är enklare att bära upp dem på övervåningen, där rummen redan är tömda och urstädade ett varv. Då kan jag snylta på hennes bäddsoffa ifall jag får övernattande gäster. ;o)

Våren:

1. När börjar du verkligen längta efter våren och leta efter de första vårtecknen?

Mars-april nån gång.

2. Vad är det bästa med våren?

Långa, ljusa dagar med takdropp tidigt på våren.

3. När anser du att man kan säga att den är här?

Det beror väl på var man bor, men själv tycker jag det blir vår runt påsk.

4. En del storstädar, en del köper fröer, en del klipper ned buskar, vad gör du som du tycker är ett riktigt "vårgöra"?

Inget speciellt, faktiskt.

5. Av vårens första underbara blommor och växter som kommer upp i början, vilken är din favorit?

Grannarna har några små blåvita blommor (jag är analfabet vad det gäller blommor) som kommer vid ena husknuten. När jag ser dem vet jag att det är vår!

Annars är köpta tulpaner ett vårtecken, för även om de finns i affärerna strax efter jul, ungefär, så sparar jag med att köpa tills jag känner att det börjar bli vår.

Eftersom jag är den jag är *rycker på axlarna* kan jag inte nöja mig med de böcker jag beställt på bokrean, utan dessutom har jag fyndat en trädgårdsbok bland bokhögarna på Konsum. Jag vet att trädgårdsböcker ofta inte har med växter som trivs här (zon VII) men det är så kul att få lite inspiration!

Framför allt är det roligt att planera (någon som minns mitt vardagsrum...?) och det gör jag bäst när allt täcks av ett tjockt lager snö. Ogräsrensningen står på ett minimun just nu - me like! ;o) Jag började faktiskt planera för trädgården redan i höstas, då jag grävde lite här och lite där, och jag fortsätter att utveckla planerna. Inte för mycket, då jag inte har varken tid eller kunskaper eller råd att göra allt jag skulle kunna tänka mig, utan jag håller det hela på enkel nybörjarnivå.

Problemet som finns kvar sedan i höstas är (fortfarande) vinbärsbuskarna. Jag har alltså annat som växer inuti vinbärssnåren: en björk i en buske, en rönn i en annan och något obestämbart (jag är ju gröngöling) i ett par andra. Hur tar jag bort buskarna utan att skada de träd som växer där, för träden vill jag ha kvar? (Vinbär är dessutom som ogräs: snudd på omöjliga att utrota, de bara växer upp om och om igen.)

Annars har jag en perfekt plätt till trädgård att börja med. Ingenting annat än björkarna längs med tomtens kortsidor är planterat av förre ägaren, så jag har bara en slät, svagt sluttande gräsmatta att göra vad jag vill med. (Och så vinbärsbuskarna, förstås, som korkade jag har flyttat en gång, istället för att ta död på dem.)

På den här länken (som jag även lagt till i mina favoriter här till vänster) kan du med ett enkelt klick slumpa fram tre nyligen uppdaterade bloggar. Hur kul som helst!

Stort tack till Mickey och hans bror som gjort det möjligt!

Efter en vecka av hård bant-, nej, av att försöka få kontroll över mitt ätande, har jag gått upp två hekto... Det är semlans fel! OK, det är mitt fel - men nu får jag ta nya tag till nästa lördag, för mitt mål har fördubblats.

Jag siktar på att gå ner ett kilo i veckan, men nu har jag två kilo att tappa till nästa vecka för att följa planen - och två hekto extra, dessutom. Det är motionen som brister, och så semlorna förstås. ;o)

Min favoritmugg har tydligen väckt nyfikenhet, antagligen mest p g a att den har en mer-eller-mindre naken kvinna som motiv. Förklaring:

Jag började fundera över ifall det är fler än jag som lagt ner sin hemsida och istället bara bloggar?

Min sida försvann vid bytet av förrförra Internetleverantören och jag iddes aldrig lägga ut den på nätet igen. (Men jag ljuger - se där, ännu en synd!* - åt bekanta att jag har en egen hemsida, eftersom det är vad som förväntas av en datanörd som jag. Däremot talar jag inte om att jag har en blogg.)

Min blogg fyller de behov** jag har av att synas på nätet: om du följer den så får du en ganska bra bild av vem jag är som person. Bättre än på en statisk sida, faktiskt!

*) Förutom semlan jag syndade med igår, alltså.

**) Det är fel att kalla det för ett "behov" eftersom jag lika gärna skulle kunna lägga ner mitt bloggande på stört och bara fortsätta att läsa andras bloggar. Dock uppfyller det mitt behov av skrivande***, det s k skrivotin jag nämnt tidigare.

***) Det är Den Stora Romanen som vibrerar i fingertopparna, den som inte vill släppa taget och komma ut.

Ehm... Någon kanske minns att jag skulle banta - nej, jag menar "ta kontroll över vikten"? Jag gör så gott jag kan, men ikväll ropade en semla på mig när jag var och handlade... En liten försyndelse kan inte göra så mycket, eller hur? ;o)